När jag var gravid fick jag ofta höra att jag minsann inte skulle gnälla för att ”graviditet är ingen sjukdom”.

Så fort jag yttrade minsta lilla gnäll var folk (oftast kvinnor som inte själva varit gravida eller män!) jävligt snabba med att tala om att jag valt det själv och då ska man inte klaga! Min reumatiska sjukdom fanns i botten och även om jag mådde hyfsat bra i den (I omgångar) under senaste graviditeten så fanns den extrema tröttheten hela tiden där.

Jag fick, ett par månader in i graviditeten, även svår foglossning. Eftersom jag redan är överrörlig i höfterna så hjälpte det inte till direkt. Det resulterade i att jag gärna klagade på smärta, pustade och stånkade när jag skulle gå o.s.v.

Alltså gnällde jag! Jag som borde vara lycklig och hålla käften i mitt självvalda tillstånd.

(OBS! En graviditet är inte som de porträtterar på film. Höggravid kvinna i hängselbyxor som dansar omkring i ett rosa lyckomoln och orkar hur mycket som helst. Bär en unge på varje arm, samtidigt som hon viker tvätt med fötterna. Klappar magen 24/7 och ler hela tiden. SÅ ÄR DET INTE!) Att vara gravid är extremt påfrestande för kroppen och alla kvinnor får olika symptom och besvär. Vissa mår hur bra som helst, medan andra har det jättetufft under alla 9 månader.

Om ni tänker efter så är det ju en sjujäkla procedur våra kroppar går igenom. Vår kropp skapar en alldeles ny människa. Hur häftigt är inte det?

Jag blir extremt provocerad när jag hör människor, som har NOLL insikt i hur en graviditet faktiskt är och känns, talar om för en gravid väninna att hon faktiskt valt det och därför inte har rätt att klaga.

Nej, graviditet är ingen sjukdom och ja, jag valde det själv.

Men jag valde inte att få hemsk foglossning, jag valde inte att få högt blodtryck, jag valde inte attfå ryggsmärtor jag valde att skaffa barn!

Maria Gester

http://mariagester.se