Frågan är egentligen inte så svår. Ett barn vill ha samma sak som du. Det vill ha tid, uppmärksamhet och uppskattning från sin omgivning. Och för barn är omgivningen i första hand er som föräldrar.

Barn 

Ett barn vill ha:
1. tid
2. mera tid
3. och sen lite mera tid
4. uppskattning
5. uppmärksamhet.

Barn gör i princip vad som helst för att få din uppmärksamhet. De tar hellre negativ uppmärksamhet än ingen uppmärksamhet alls. Det är du som förälder som väljer. Ett barn har också svårt att se skillnad på negativ och positiv uppmärksamhet. Ett barn märker vad som ger uppmärksamhet och använder sen det när det vill ha din uppmärksamhet.

Passa därför på att ge barnet massor med beröm när det till exempel:

  • uppträder som du vill
  • argumenterar istället för att bara skrika och bråka
  • hjälper till
  • städar upp efter sig
  • är gosigt
  • är trevligt
  • leker med syskonen utan att bråka.

Det gör att barnen upprepar detta beteende för de vill ha uppmärksamhet och beröm. På detta enkla sätt går det att undvika negativ uppmärksamhet som är ganska jobbigt. Som sagt du väljer.

Det som skapar konflikt är att barnen vill ha det som vi själva vill ha, nämligen vår egen tid. I och med att vi skaffar barn ska vi vara medvetna om att vår tid blir deras tid, åtminstone de första tre åren. Sen blir de mera självständiga och du får tillbaka en del av din tid.

Om du vill skapa en så gnisselfri kontakt som möjligt, skapa mycket tid för dina barn. Gör ett seriöst försök att aldrig ha bråttom. Se till att det finns tid att stanna för att kolla in en mask eller en vattenpöl.

Barn vill mycket gärna känna sig nyttiga och behövda. De vill kunna veta att de också har en uppgift som är värdefull. De vill hjälpa till hela tiden, det kan vara mycket påfrestande ibland, men när det händer tänker jag (med skiftande framgång) att det blir lättare sen. Får barnen själva välja på massor av leksaker eller massor med tid från sina föräldrar, kommer de till en början att välja leksaker. De kommer dock att tröttna fort och då kommer de tillbaka till det som är värt något för dem – din tid och uppmärksamhet. Det betyder heller inte att du måste hitta på en massa lekar åt dem, barnen kommer att engagera dig om du låter dem.

Jag har ett exempel från min tid som barnskötare. Barnen ville leka på bakgården hela eftermiddagen och det var helt ok för mig. Men jag var för trött för att springa omkring så jag sa: ”ni kan väl hitta på en uppgift åt mig där jag kan ligga i hammocken”.
Det gick jättebra, jag låg i hammocken hela sommaren, samtidigt som jag var i rymden, på de sju haven, körde rallybilar, blev jagad av poliser, satt i fängelse och var på en öde ö. Det tog den äldsta pojken hela sommaren att lista ut varför jag ville ligga i hammocken hela tiden, jag berättade för honom att det var så roligt och att jag fick uppleva så mycket där.
Det var ett sätt för mig att få vila en stund, så mycket som det nu går, när två pojkar hoppar upp och ner hela tiden, och de fick min tid och uppmärksamhet.
Vi fick alla tre vad vi ville mest av allt. Pojkarna fick min uppmärksamhet och jag fick lite vila.

Sammanfattning

Barn vill ha din tid mest av allt, leksaker har bara nyhetens behag.
Leksaker har ett mera inlärt begrepp, de vill hellre spendera tid med dig och framför allt känna sig nyttiga genom att hjälpa till.
De gör vad de kan för att få din uppmärksamhet, vare sig det är att hjälpa till eller att göra bus. Det spelar alltså ingen roll om det är positiv eller negativ uppmärksamhet.

Tips 1

Tid och uppmärksamhet är vad barn vill ha.

Tips 2

Du kan välja att ge dina barn positiv uppmärksamhet annars kommer barnen att skapa negativ uppmärksamhet.

Tips 3

Livet går vidare även om det blir lite stökigare i ditt hem (vi levde två vuxna och två barn i en tvårumslägenhet innan vi köpte hus).

Tips 4

Passa på att ge barnen massor med beröm när de uppträder som du önskar, det kostar bara lite tid från din sida. I stället för att lägga all tid på alla förmaningstal som du har när de gör bus.

 

Artikel skriven av:

Patric Brask, familjecoach

Artikeln är granskad och godkänd av:
Birgitta Klang, leg. barnsjuksköterska