Inatt fick jag äntligen tillbaka förvärkarna igen, efter att det varit lugnt ett par dagar. De gjorde så ont och strålade ut i ryggen så jag trodde att nu är det nog snart dags. 

Jag vaknade av dem runt 02 och gjorde en liten analys.Omkring en halvtimme senare hade jag kommit fram till att det var Knoddens hårda sparkar som triggade igång dem varje gång och att de slutade om jag lade mig på sidan istället för att ligga på rygg = förvärkar. De kom regelbundet omkring var 4-5 minut och var 30-60 sekunder långa enligt värktimern.

Vid 3-tiden gjorde de så ont att jag fick andas mig igenom dem. C vaknade och värmde vetekudden så att jag kunde ha den mot krampen i ryggen mellan värkarna, den lade sig nämligen inte lika fort, och de gånger det bara var cirka 3 minuter emellan så hann jag bara vara smärtfri någon minut.

Vid 5 märkte jag att knodden började bli trött, vilket resulterade i längre uppehåll mellan förvärkarna. Jag satte mig då upp och skuttade på sängen för att tyngdlagen skulle hjälpa henne nedåt medan hon fick lite vila. 30 minuter senare testade jag igen, och då hade hon ny energi att dra igång fler värkar.

Ytterligare någon halvtimme senare fick vi frukost av C och ett stort glas mjölk. Under pausen tror jag att knodden hann somna, för sedan var det lugnt och bara knappt märkbara sammandragningar av själva magen. Då lade jag mig på sidan och somnade jag med :P.

Jag kände att vi hade gjort ett bra jobb med att hålla igång förvärkarna så länge det gick under natten. I bästa fall skulle det ha kunnat lett till att förlossningsvärkarna drog igång, och nu när det inte gjorde det har vi i alla fall gett livmodertappen en rejäl omgång och förhoppningsvis fått den att mogna ytterligare.

Jag vaknade klockan 12 igen, inga sammandragningar alls sedan dess. Knodden sover fortfarande som en sten därinne. Det förtjänar hon 🙂 <3.

 bf + 6 dagar övertid 
Idag fyller min älskade, bästa, finaste systerdotter år. Jag och C spelade in en födelsedagsvideo till henne innan C smet iväg till jobbet, alltså kl 6.30 imorse efter att jag varit vaken av smärta hela natten haha. Men den blev nog okej ändå.

Tänk om knodden hade fötts på samma dag som min systerdotter haha, vad underligt sammanträffande det skulle ha varit. Men nu verkar det ändå som att de får varsin födelsedag och det är ju det bästa förstås. 

Hade önskat jag kunnat vara med på kalaset. Men vi får ta ikapp det nästa år, då har väl knodden förhoppningsvis hunnit titta ut… Nä jag är inte bitter haha.