Jag sitter här nyvaken i sängen med ryggvärk, ont i revbenen och illamående. Eller sitter och sitter, jag mer lutsitter för magen tar emot. Den hade ju sjunkit ner, och nu när jag tittar i spegeln ser den hög ut igen. Dessutom är hon ju där med rumpan och fötterna under revbenen igen, och det har hon inte kunnat vara på flera veckor. Det oroar mig lite. Hon har ju varit ruckbar i ett par veckor, inte fixerad – tänk om hon släppt och nu är rörlig? Det känns överlag som om vi backat i tiden.

Som tur är har vi en tillväxtkontroll imorgon förmiddag för att se så att hon mår bra. Sedan vet jag faktiskt inte vad som händer. Om vi får ett sistadatum att förhålla oss till eller om vi bara ska fortsätta vänta och någon hör av sig längre fram. 

Jag vill ju helst av allt att hon föds naturligt. Jag vill absolut inte ha någon igångsättning. Alternativet är kejsarsnitt, men de vill ofta testa igångsättning först – vilket misslyckas på en stor andel av förstföderskorna och sedan ändå blir ett kejsarsnitt = massor av smärta i flera dygn i onödan och sedan en stor operation uppepå det. Bra förutsättningar liksom… Då tar jag hellre och väntar ut naturlig födsel så länge det går, och sedan ett kejsarsnitt direkt om inget hänt. Men jag gissar att man måste prata med någon om detta. Undrar vem. Hmm.