Det händer på MVC

Vad händer under mina besök på mödravårdscentralen? Vilka prover tas och hur ofta ska jag gå? Svaren på de frågorna och många fler hittar du här.
Barnmorskor

Annons

Annons

Första besöket

De flesta gör det första besöket på mödravårdscentralen (MVC) i vecka 8-10 men det går bra att komma tidigare också. Det är du som bestämmer vilken mödravårdscentral du vill gå till. Där får du träffa en barnmorska som kommer att följa dig under graviditeten. Om du inte är nöjd med barnmorskan går det bra att byta till en annan. Du kan också byta MVC om du känner dig missnöjd. Det kanske inte är praktiskt möjligt om du bor i en liten ort.
Barnmorskan påbörjar en journal som kommer att följa dig under hela graviditeten. Det är bra om både kvinnan och mannen är med på första mötet. Barnmorskan vill ha svar på många frågor: om det finns sjukdomar eller genetiska defekter inom familjen, om du tar någon typ av medicin, vad du arbetar med (vissa arbetsplatser kan vara skadliga för fostret, som till exempel yrken inom kemisk industri), om ni har barn tidigare och om graviditeten föregåtts av missfall. Det är några exempel på frågor som kan komma på tal. Det finns också tid att ställa frågor angående graviditeten. Det kan vara bra att skriva ner eventuella frågor före besöket. Vara inte rädd för att ställa ”dumma” frågor. På MVC har man hört det mesta förut. Barnmorskan informerar också om risker med alkohol, tobak och viss sorts mat. Självklart ges också information om hur dina besök på mödravårdscentralen kommer att se ut. En annan viktig fråga som diskuteras är fosterdiagnostik. Hur ställer ni er till det och vilka tester vill ni och får ni göra?
Vid första besöket tas också flera olika prover. Genom ett blodprov i armen fastställer man vilken blodgrupp du tillhör. Det kan vara A, B, AB eller O. Samtidigt kontrolleras om du är Rh-positiv eller Rh-negativ. De uppgifterna måste finnas i din journal. 85 procent av alla människor är Rh-positiva men om du tillhör de 15 procent som är Rh-negativa måste du få en gammaglobulinspruta efter förlossningen om du föder ett Rh-positivt barn. Risken finns att ditt och fostrets blod blandats under förlossningen och då börjar din kropp producera antikroppar mot Rh-positivt blod. Om du under en senare graviditet bär på ett Rh-positivt foster kan antikroppar från ditt blod överföras till fostret genom moderkakan och förstöra blodkropparna i fostrets blod.
Blodprov tas också i armen för att få svar på om du är immun mot röda hund, om du har gulsot, syfilis eller HIV. Om du inte har haft röda hund eller inte är vaccinerad mot röda hund måste du vara mycket försiktigt så att du inte smittas, för det kan leda till missfall.
Genom ett stick i fingret kontrollerar man ditt blodvärde, hemoglobinhalt. Blodvärdet mäts i Hb, det vill säga koncentrationen av blodfärgämnet hemoglobin i blodkropparna. Ett lågt värde är oftast tecken på järnbrist. Barnmorskan kontrollerar också sockerhalten i ditt blod för att se att du inte har utvecklat graviditetsdiabetes. Sockerhalten kontrolleras också med ett urinprov. Genom urinprovet ser man också om du har äggvita i urinen eller inte. Barnmorskan mäter också ditt blodtryck. Normalt sjunker det i början av graviditeten för att ligga som lägst i mitten. Därefter stiger det igen för att i slutet ligga på den nivån du hade innan graviditeten. Sannolikt får du också väga dig på det första besöket.
Om du är förstföderska får du gå på en läkarundersökning. Ibland görs den direkt vid första besöket och ibland bokas en separat tid för den. Läkaren gör en gynekologisk undersökning för att bland annat se hur stor livmodern är och att graviditeten fortgår som den ska.
Om du vill göra en nackuppklarning, ett så kallat nupptest, eller ett KUB-test är det viktigt att säga det så fort som möjligt eftersom det görs bäst i vecka 10-12 även om det går att göra det till och med vecka 13 + 6 dagar. Dessa test erbjuds i normala fall enbart till kvinnor över 35 år. Ett nupptest kan göras för att få en indikation på om fostret har Downs syndrom. Med ultraljud mäter man en vätskespalt i fostrets nacke. Om den är onormalt bred kan det vara ett tecken på att fostret har Downs syndrom. Det är dock viktigt att känna till att metoden inte ger svar på om fostret har Downs syndrom eller inte. Testet kan bara ge en riskbedömning. För att få bättre säkerhet i bedömningen kan en nackuppklarning kombineras med en biokemisk screening, i ett så kallat KUB-test (kombinerat ultraljud och biokemisk screening).
Till mödravården blir man också kallad för en gynekologisk hälsokontroll. Kontrollen görs för att upptäcka eventuella tidiga cellförändringar i livmoderhalsen. Provet som heter smear tas på kvinnor mellan 23 och 60 år. Om du inte har testats på länge är det bra att göra det nu.
Det första besöket är sannolikt också det längst besöket. Det brukar ta 1 – 1½ timme. De övriga besöken brukar ta 20-30 minuter. Normalt besöker man MVC en gång per månad fram till vecka 32. Därefter besöker man MVC ungefär varannan vecka. Du och din barnmorska kan komma överens om annat.

Vecka 13 – 24

Barnmorskan klämmer och känner på din mage för att se att livmodern och fostret växer som det ska och att fostret rör sig. Ditt blodtryck kontrolleras vid varje besök. Vid vissa besök tar man extra blodprov och urinprov för att kontrollera att du inte är på väg att utveckla graviditetsdiabetes eller havandeskapsförgiftning. Det kan också bli aktuellt att ta extra järntillskott om ditt blodvärde är för lågt.
En ultraljudsundersökning görs vanligen i vecka 18-20. Den görs för att fastställa antal foster och graviditetens längd mer exakt. Man kan också se om det finns uppenbara skador eller missbildningar på fostret. Du och din partner får se fostret på en monitor och många tycker nu att det väntade barnet blir mer verkligt. Oftast kan man köpa en utskrift av bilden.
Från ungefär den 5:e månaden lyssnar barnmorskan också på fosterljud, främst hjärtljudet. Man kontrollerar att hjärtfrekvensen är normal. Mellan 110 och 160 slag per minut anses som normalt. Barnmorskan lyssnar med en tratt eller med en så kallad doptone som är en liten ultraljudsapparat med högtalare. Då kan du och din partner också höra hjärtljudet.
Under vecka 20 får du också ett moderskapsintyg av barnmorskan. Det bekräftar att du är gravid och anger också beräknat datum för förlossningen. Intyget ska skickas till Försäkringskassan.
Runt vecka 20 startar vanligtvis föräldrautbildningen. Oftast träffas man i grupper om upp till sex föräldrapar men ibland anordnas föreläsningar i större grupper. Det brukar röra sig om fyra till sex träffar á 1-2 timmar. Under föräldrautbildningen får man lära sig mer om förlossningen, amning och första tiden med barnet. Det kan också hända att man får göra studiebesök på en förlossningsavdelning. Hur föräldrautbildningarna ser ut varierar mycket mellan olika mödravårdscentraler.

Vecka 25 – 40

Precis som tidigare kontrolleras ditt blodtryck vid varje besök och vid vissa besök görs extra blodprov eller urinprov. Barnmorskan känner på livmodern och magen för att kontrollera att fostret utvecklas som det ska. Hon lyssnar också på fostrets hjärtfrekvens.
Från och med vecka 25 mäter barnmorskan också livmodern. Det kallas symfus-fundusmått. Det görs genom att mäta längden från blygdbenet till livmoderns överkant på utsidan av magen. Värdet förs sen in i ett så kallat gravidogram, i din journal. Det finns en normalkurva men man behöver inte följa den exakt. Kurvan ger en bild av hur fostret växer.
Efter vecka 32 kommer du antagligen att besöka din barnmorska varannan vecka om allt verkar bra.
Mot slutet av graviditeten känner barnmorskan efter hur ditt foster ligger. I slutet av graviditeten ska fostret ligga med huvudet nedåt men en del barn lägger sig med stjärten nedåt, i en så kallad sätesbjudning. Då blir man remitterad till den förlossningsklinik man har tänkt föda på. Läkare och barnmorskor tar där ställning till huruvida man ska försöka vända barnet eller inte.
Om du har ont i ryggen eller liknande kan barnmorskan remittera dig till en sjukgymnast eller sjukskriva dig. Om du har ett tungt yrke eller ett arbete som kan vara skadligt för ditt foster har du rätt till omplacering. Om det inte är möjligt kan du ansöka om havandeskapspenning. Prata med din barnmorska om det.
Det börjar också bli dags att diskutera förlossningen. Du får reda på när det är dags att åka till förlossningsavdelningen, information om smärtlindring och en hel del annat. Om du oroar dig för förlossningen är det bra att du berättar det för barnmorskan. Ofta kan du och din partner få gör ett studiebesök på den förlossningsavdelning som ni har tänkt att föda på. Alla förlossningskliniker har dock inte möjlighet att ta emot studiebesök – då anordnas istället en informationsstund i en samlingslokal.
Det är ditt ansvar att du har med dig din journal till förlossningsavdelningen när det är dags att föda. Hur man gör med journaler kan variera mellan olika MVC. Ibland används två, barnmorskan har en och du har en, och båda journalerna fylls i vid varje besök. Ibland har bara barnmorskan en journal som hon sen överlåter till dig.

Gå över tiden

Om du går över tiden får du besöka barnmorskan flera gånger i veckan. I vecka 42 undersöks du på din förlossningsklinik. Där gör man en ultraljudsundersökning och tar CTG. Då registreras fosterhjärtljud och eventuella sammandragningar under en längre stund. Efter det bedömmer man om förlossningen ska sättas igång, när den ska sättas igång och hur den ska sättas igång. Igångsättning av förlossningen sker normalt i graviditetsvecka 42 + sex dagar. Det finns olika metoder för att starta förlossningen. Man kan ta hål på fosterhinnorna, ge hormondropp, använda hormongel eller ge hormontabletter. Vilken metod man använder beror på hur mogen din livmoderhals är.
 

 

Artikeln är granskad och godkänd av:
Christina Wahlström, leg. barnmorska

Annons

Annons