Lagen om alltings jävlighet

Får man svära när man bloggar? Idag spelar det ingen roll. Hoppsan och hejsansvejsan känns lite tamt just nu.
Idag kickstartade jag dagen med att bli upplockad i en ambulans modell safari jeep, som tillhör läkare utan gränser. Vi har precis inlett ett samarbete med dem. Vi har 2 flickor hos oss, som kommit via deras post rape care program i ett av slum områdena. Så idag skulle en på återbesök, så jag hängde på.
Sedan skyndade vi oss hem för att välkomna vår nykomling. Nu har Grace kommit hem, med sin lilla Agnes, född 31 Augusti. Grace är föräldralös, och den enda släkting hon har är en gammal farmor/mormor, som knappt ens har en puls längre. Hon blev placerad på ett barnhem, där hon även blev gravid. Grace kan/orkar/vil/törs inte berätta om hur det gick till. Här kommer det som gör mej så illa till mods, och får mej att se rött: En liten 14 årig tjej, som BORDE befinna sej i en trygg miljö, utsätts för övergrepp och blir gravid. Sedan blir HON utskriven från barnhemmet pga graviditeten, och placerad i ett härbärge för gravida kvinnor. Och därifrån blir hon utskriven ett par dagar efter förlossningen. Föräldralös, och ingenstans att ta vägen. Samtidigt lallar förövaren omkring, och låtsas som att inget har hänt. Det är så förbaskat orättvist, och jag känner mej så liten och maktlös. Jag ar inte advokat, åklagare eller polis, så jag kan inte göra ett skvatt. Det enda jag kan göra är att älska henne och hennes dotter som mina egna, och hoppas att hon finner den ro hon behöver.

Grace och Baby Agnes :)
Grace och Baby Agnes 🙂     

Vill du veta mer om mitt projekt så finns vår FB sida här https://www.facebook.com/inuabinti/
Vill du stötta oss, och hjälpa oss att hjälpa amdra. så kan en slant skänkas via vår paypal inua.binti.rescuehome@gmail.com Tack på förhand!