Jag har en dotter som är 3,5 år. Hon har varit tidig med i stort sett allt och alltid haft en bestämd vilja.
Annons
Annons
Sedan en tid tillbaka är det bara hennes mamma som gäller. Jag får inte längre läsa för henne eller ens ge henne en kram. Det är som om jag är helt utfrusen. Vår dotter kommer ofta in och lägger sig i våran säng på nätterna och på morgonen när vi vaknar så ler hon mot sin mamma men om jag säger god morgon svarar hon med att ge mig en "snyting".
Varför? Varken jag eller min sambo kan erinra oss att jag har gjort någonting som fått henne att agera som hon gör. Det finns stunder på dagen som hon visar sin kärlek mot mig men de är få och om jag kommer för att ge henne en kram så vänder hon på klacken.
Jag får inte hjälpa henne. Bara hennes mamma får läsa för henne. Jag är helt utfryst!
Är detta normalt för åldern eller har vi gjort någonting fel? Blir det bättre av sig självt eller ska vi aktivt göra någonting för att jag ska "få tillbaka min dotter"?
Tacksam för svar
Jag har en dotter som är 3,5 år. Hon har varit tidig med i stort sett allt och alltid haft en bestämd vilja.
Sedan en tid tillbaka är det bara hennes mamma som gäller. Jag får inte längre läsa för henne eller ens ge henne en kram. Det är som om jag är helt utfrusen. Vår dotter kommer ofta in och lägger sig i våran säng på nätterna och på morgonen när vi vaknar så ler hon mot sin mamma men om jag säger god morgon svarar hon med att ge mig en "snyting".
Varför? Varken jag eller min sambo kan erinra oss att jag har gjort någonting som fått henne att agera som hon gör. Det finns stunder på dagen som hon visar sin kärlek mot mig men de är få och om jag kommer för att ge henne en kram så vänder hon på klacken.
Jag får inte hjälpa henne. Bara hennes mamma får läsa för henne. Jag är helt utfryst!
Är detta normalt för åldern eller har vi gjort någonting fel? Blir det bättre av sig självt eller ska vi aktivt göra någonting för att jag ska "få tillbaka min dotter"?
Tacksam för svar
Annons
Annons