Gnällig och mammig 3½ åring

Hej!
Min dotter vill bara att jag ska hjälpa eller göra saker med henne. Kan också gå bra med hennes systrar (9 och 11 år). Däremot får inte pappa göra något annat än busa med henne. Ofta känns det som hon nonchalerar honom totalt, svarar inte på hans frågor, gosar/kramar/pussar honom i princip aldrig spontant. Pappa tycker inte det känns som hon tycker om honom. De äldsta barnen var också rätt mammiga tills de var 3 år, men inte alls på det här sättet mot sin pappa.
T ex kan hon gallskrika om hon blir tvungen att åka med pappa i en bil istället för med mamma som åker i en annan bil bakom.
Är väldigt bestämd och envis. Vill gärna bestämma hemma. Kan ena stunden få världens utbrott om det inte blir som hon vill, och nästa stund vara hur go, glad och snäll som helst.
Min främsta fråga är hur ska vi få bukt på att hon nonchalerar sin pappa
?
Mvh
Maria Hej!
Min dotter vill bara att jag ska hjälpa eller göra saker med henne. Kan också gå bra med hennes systrar (9 och 11 år). Däremot får inte pappa göra något annat än busa med henne. Ofta känns det som hon nonchalerar honom totalt, svarar inte på hans frågor, gosar/kramar/pussar honom i princip aldrig spontant. Pappa tycker inte det känns som hon tycker om honom. De äldsta barnen var också rätt mammiga tills de var 3 år, men inte alls på det här sättet mot sin pappa.
T ex kan hon gallskrika om hon blir tvungen att åka med pappa i en bil istället för med mamma som åker i en annan bil bakom.
Är väldigt bestämd och envis. Vill gärna bestämma hemma. Kan ena stunden få världens utbrott om det inte blir som hon vill, och nästa stund vara hur go, glad och snäll som helst.
Min främsta fråga är hur ska vi få bukt på att hon nonchalerar sin pappa
?
Mvh
Maria

Hej Maria

Jag förstår hanns frustation då jag har upplevt liknande situationer själv. Det har i och för sig också avtagit och inte varit lika extremt som du beskriver. Det vi gjorde var att jag fick tid själv och mamman fick ta en timmes promenad eller ta en timme i parken med de andra barnen. Det kommer att bli ett tufft hej då vid dörren men för oss gick det ganska snabbt över till att det bara var vi och att vi kunde leka titta på film och mysa, men det blev som det bruka igen när familjen kom hem igen. Det jag kände var att det inte var något personligt för den tiden vi hade tillsammans fungerade bra och vi hade underbart mysigt.

Sedan så är det svårt att säga hur du som mamma ska göra för det låter som inte tar över och att du försöker ta ett steg tillbaka och låta hitta sina rutiner.