Vill inte till dagis, vill absolut inte äta där

Min son nu 6 år gammal har förändrats den sista perioden. För några månader sedan började han pilla med sina fingrar och dra i nagel banden. Han var ledsen hela dagarna på dagis ingenting var kul. Hemma gjorde han stundtals inte mycket. Detta gick över för ett tag sedan. Vi var för en månad sedan på besök på skolan, han börjar 6 års verksamhet till hösten. Han blev jätteledsen och ville inte säga någonting. Han kände några av barnen, det blev mot slutet bättre.
Nu sista två veckorna vill han absolut inte till dagis, vill veta när vi skall hämta och lämna. Gråter och är ledsen hela tiden även under helgen. Nu har han slutat att äta på dagis. Hemma har det alltid varit turbulent omkring maten.
Är glad över att han inte behöver äta på dagis. Annars är det mestadels oförändrat. Han vill efter dagis inte gå ut, cyckla spela boll eller något. Vill bara vara inne. Han har ingen kompis hemma men en äldre syster som går i högstadiet. Vi är nu desperata och mår inte bra av detta någon av oss. Kan någon ge oss något tips på vad vi kan göra eller vända oss. Tack på förhand, desperata föräldrar.

Fråga: Min son nu 6 år gammal har förändrats den sista perioden. För några månader sedan började han pilla med sina fingrar och dra i nagel banden. Han var ledsen hela dagarna på dagis ingenting var kul. Hemma gjorde han stundtals inte mycket. Detta gick över för ett tag sedan. Vi var för en månad sedan på besök på skolan, han börjar 6 års verksamhet till hösten. Han blev jätteledsen och ville inte säga någonting. Han kände några av barnen, det blev mot slutet bättre.
Nu sista två veckorna vill han absolut inte till dagis, vill veta när vi skall hämta och lämna. Gråter och är ledsen hela tiden även under helgen. Nu har han slutat att äta på dagis. Hemma har det alltid varit turbulent omkring maten.
Är glad över att han inte behöver äta på dagis. Annars är det mestadels oförändrat. Han vill efter dagis inte gå ut, cyckla spela boll eller något. Vill bara vara inne. Han har ingen kompis hemma men en äldre syster som går i högstadiet. Vi är nu desperata och mår inte bra av detta någon av oss. Kan någon ge oss något tips på vad vi kan göra eller vända oss. Tack på förhand, desperata föräldrar.

Svar: Hej! Att vara 6 år är en stor omställning för många barn och man ser stora likheter med den utveckling man gör i tonåren. Rädsla för att föräldrarna skall försvinna, orolig för nya sitautioner som byts av med en tuffhet att jag kan och vet bäst. Om ni tycker det blir för jobbigt så ta gärna kontakt med BUP för stöd och hjälp. Birgitta Klang, chefsjuksköterska