Förlossningsberättelse

Jag gjorde precis ett test som heter "Vilken typ av mamma är du?"
Så här blev mitt svar:

Den avslappnande harmoniska mamman!
Det är helt naturligt för dig att vara mamma. Du mår bra i din mammaroll och litar mer på din egen intuition istället för alla andras goda råd.
Goda råd: Keep up the good work …!

Så bra jag ändå är , Hihii =)

Jag älskar att vara mamma , Det är det största och bästa som har hänt mig ( Ja och att jag träffade min älskade man Martin ) . Att vara mamma ger en sån skön FEELING så det går knappt att tro det .

Jag kunde knappt tro mina öron när banrmorskan sa till oss "Det är positivt" – VA !?! Bara skrek jag rakt ut , Jag trodde nästan att jag skulle svimma , Jag fick stöta mig på Martin som stod brevid mig, Och tur var väl det . Under hela min graviditet var jag så facinerad av min mage att jag fotade den så mkt jag bara kunde , Tittade på den så mkt det bara gick så att man nästan stirrade sig blind på den , Jag kände och klämde lite försiktigt på den både här och där , Och jag sa till mig själv "Tänk , Att inne i min lilla mage där ligger det ett foster som blir till en varelse som jag sen skall ta hand om i resten av mitt liv , Som jag skall älska och bevaka med allt vad min kropp , Själ och mitt hjärta orkar förmå sig att ge till detta lilla liv" .

Den 10/12-09
KL: 11.00
Dagarna gick & blev till månader och plötsligt en dag , Den 10/12-08 klockan 11.00 på morronen fick jag värkar så det stod härliga till , Jag trodde att det var för att jag inte hade kunnat äta ngt på morronen , Men chi det var det inte , Jag låg här hemma i soffan hela dagen , Jag gick varken på toa elr åt ngt alls , Det ända jag gjorde var att gråta , Hälla i mig en bunke massa vatten , Krypa ihop till nästan fosterställning och gny och skrika för allt vad kroppen orkade . Mannen var ju på jobbet och ja hade inte telefonen i närheten så jag kunde ju nte precis ringa honom heller .

KL: 18.00
Han kom hem från jobbet , Då låg jag fortfarande på soffan och skrek och gnyde och grät , Älsklingen ringde min storebror och han kom och hämtade oss och vi körde in till KK , Vi var inne vid 19.00 och vi möte min mamma utanför och hon följde med in , När vi kom in fick jag ligga med EKG , Dom kollade hur mkt jag var öppen , Det vissade sig att jag var öppen 1.5cm , Vi fick åka hem igen så vi var hemma vid 22.00 tiden tror jag , Men innan vi åkte hem så sa min BM Carina till mig "Antingen så syns vi inatt elr imorron bitti" , Hon trodde med andra ord att jag skulle bege mig på att föda allereda ? – Nej tack , Tänkte jag , Det är lite för tidigt än tycker jag . Vi kan ju åtminstode vänta 1-2 dagar elr en vecka , Var det ända jag hade i huvudet . Men chi fick jag . Vi åkte hem , Åt lite mackor , Kollade film på TV:n , Min mamma var med hem oxå , Så utan ngn som helst vetskap om vad som skulle komma att ske morronen därpå så hade vi myspys här hemma med gottis och coola =) .

Den 11/12-09
KL: 09.00
Redan nästa morron var det dax utan ngn som helt vetskap om det . Först vaknade jag klockan 08.00 av en smärta i magen som jag sent skulle komma att glömma , Men jag tittade på klockan och tänkte nej nej nej , Klockan e bara 08.00 och jag skall sova igen så enkelt e det med den saken , Jag sa till mig själv , – Här skall sovas åtminstonde till klockan 10.00 – 11.00 , Men inte ens det fick jag elr ngn annan här hemma för den delen göra 🙁 , Klockan 09.00 for jag upp och satte mig spik rak i sängen , Kände att det började rinna längs insidan av låren , Tänkte "Jag måste kissa annars kissar jag på mig" , Jag förstod inte hur jag kunde vara så kissinödig så att det hade börjat rinna längs låren på mig , Men när jag reste mig ur sängen och stod upp och började gå , Så kände jag att det ran mer och mer och att det började droppa på golvet som sen blev till pölar , Jag rusade in på toaletten , Skulle precis sätta mig ner då slemproppen trilla ut och hamnade på badrumsgolvet , Vattnet bara forssade ur mig och jag ropade för allt vad jag kunde "Mamma , Mamma vattnet har gått" , Hon for upp ur soffan och martin for upp ur sängen , När jag var färdig på toa så var mamma i full gång med att ringa till KK , Dom frågade min mamma om mina värkar hade kommit igång , Men jag sa bara nej , Jag satt där på stolen i köket och försökte få i mig vätska och en macka , Medans hjärtat sprang rundor och plockade fram och la ner i resväskan vad som skulle med in till KK , Dom sa till mamma att hade inte värkarna kommit igång till lunch så skulle vi komma in så dom fick se så det var bra med både mig och barnet , 10 minuter efter att mamma lagt på luren så kom värkarna , Och dom kom riktigt tätt , Jag klockade inte ens dom , Det var det ingen som var beredd på och ingen som tänkte på det heller , Mamma skrek till Martin "Ring till Krille fort" , Älsklingen ringde , Och det var min storebrors chef som svarade , Martin frågade fort och andfått om Krille var där , Jörgen (Som min storebrors chef heter) , Kallade på Krille och Krille skrek bara "Är det dax" , Han kom som ett skott och vi packade in väskan i bilen och körde i ilfart in till KK .

KL: 10.00
Vi var inne på KK klockan 10.00 och då fick jag mitt förlossningsrum , Min BM kom in och kollade läget , Hon kollade hur mkt jag var öppen , Jag var 4cm öppen , Jag fick ta på mig deras sjukhuskläder och där låg i sängen och grät och hade svin ont , Men jag var aldrig aggresiv och sa aldrig ett enda fult ord . Martin & mamma tröstade mig och tog väl hand om mig =) . Jag tvingade mig själv ur sängen för jag kände jag behövde röra på mig lite , Jag klarade av att gå i kanske 5 minuter sen kom där en jätte värk som gjorde att jag höll på att trilla så jag var tvungen att krypa upp i sängen igen , Jag låg på alla fyra emellan åt , Jag stod på golvet emellan åt och hängde med armarna på sängen och hjärtat masserade mig så fint i ljumsken och på ryggen , Det var den bästa ställningen tyckte jag för jag gungade i sidled hela tiden vilket gjorde att det inte var så smärtsamt för mig .

KL: 12.00
Kom min BM in och kollade så att allt var som det skulle , Dom fick inte riktigt fram Amandas hjärtrytm så dom körde upp två konstiga trådar på mig som fästes i Amandas huvud , Det tyckte jag var lite obehagligt , Men det gick bra iaf . Dom kom in med saft och isvatten till oss om vi kände oss törstiga , Jag vrålade n
gr gånger att "Nu vill jag åka hem för detta kommer inte att funka ändå" , Men mamma bara tröstade mig med att det visst det kommer att funka och det kommer gå så bra så och hon och Martin sa hella tiden "Så duktig du är" .

KL: 12.45
Min BM kom in igen och kollade hur det gick , Hon kollade även hur mkt jag hade öppnat mig , 7cm var det sa hon , Hon gick igen för hon sa att det inte var dax riktigt än , Mamma tog på sig sin Jacka och sa " Jag kommer strax , Skall bara ut och ta ett par bloss" , Okej kämpade jag fram , Och inget emot smärtan ville jag ta iheller . Min BM kom in och hon tyckte jag skulle ta en Petedin (Stavas?) spruta iaf , Klockan 12.50 tog jag sprutan i baken , Klockan 13.00 sa jag till Martin -Nu får du allt kalla på dom för nu vill hon ut , Och grät gjorde jag så tårarna sprutade åt alla håll och kanter .

KL: 13.00
Var det dax och då kom barnmorskan in igen efter att Martin varit och kallat på dom . Klockan 13.05 kom min mamma in igen i förlossningssalen och då var förlossningen redan i full gång , Mamma hann inte ens ta av sig sin jacka . 8 minuter senare ( Med andra ord 13.13 ) var vår älskade lilla Amanda Wilma Julia Sahlin-Nilsson född på 3500g och 50cm lång , Det var det bästa ögonblicket i mitt liv .

 

Nu blir vår lilla prinsessa 5 månader den 11/5-09, Hon växer som bara den och blir bara större och större för varje dag som går, Snart stora tjejen ju =), Mamma & pappa älskar dig Amanda Wilma Julia i evighetens evighet <3