Tankar kring ultraljud

Det är så trist att ultraljud stör fostret, för på något sätt är det lite som att hälsa på i fostrets lilla hus. Jag vet ju att den är där i min mage. Men med ultraljudet är det lite som att knacka på dörren hos en god vän och säga hej, hur mår du?
Det finns inga bevis för att ultraljud skulle vara skadligt för fostret. Det forskarna har noterat är en viss temperaturhöjning, och att fostret reagerar på ultraljudet. Men det finns inga skador eller liknande dokumenterade som härrör till ultraljudet. Därför råder devisen bland barnmorskor och läkare: ”ultraljud endast på medicinsk indikation”. Vilket vanligen innebär ett rutinultraljud i vecka 18-20 och därutöver endast om något verkar vara fel.
Vad som är medicinsk indikation verkar dessutom variera från län till län, kommun till kommun och praktik till praktik. Så hos vissa räcker det att du säger att du är orolig. Medan du hos andra kan ha blödit och haft ont och du får ändå inte kolla så att allt är bra.
När man läser på nätet är det många som är oroliga och vill veta att fostret mår bra. Oro är ju inte heller bra så att säga. Så egentligen borde det ju vara upp till den enskilde om den vill betala för fler ultraljud. I flera andra länder får du göra hur många du vill så länge du betalar.
Jag är inte orolig, och skriver inte det här för att jag vill gå och göra ett ultraljud. Men hade det däremot varit konstaterat att det är helt ofarligt – ställt utom rimliga tvivel – och att man fick ansvar själv, så skulle jag nog ha gjort cirka 4 stycken tror jag. Bara för att hälsa på och säga hej. Se den lille krabatens utveckling sedan senast.
Jag ser jättemycket fram emot kub-testet för då vi får se den lille igen. Förhoppningsvis får vi då också veta att allt ser kanonbra ut. 1 juli är det dags! Håll tummarna.