Beroende av risallamalta?

Jag spricker snart! Detta är värre än att trycka ut ett älskat litet barn ur sin " lilla blomma". Då vet ju alla som fött ett litet älskat melo… jag menar barn att man känner sig en aning uttänjd då med. Detta är värre för hela min kropp känns sprickfärdig!

Annons

Annons

Efter denna sats med den grötiga härligheten kommer det numera förbjudas med risallamalta i detta hem. Strängt kan tyckas men det är livsfara för jag kan inte låta bli den.

"Stackars barn som inte får äta risalablabla för sin mamma"

Nej! Svarar jag. De kan gott vänta tills nästa år och istället fröjdas åt lördagsgodis, fredagsmys och picknickar. Ja, deras stackars mamma har en svaghet och då ställer de upp bakom mig. (Vill jag ju gärna tro, annars blir det muta).

Hej jag heter Camilla och jag är risallamaltaberoende.

Vi har haft våra vänner här idag. De kom upp för att byta däck och sen kidnappade vi in dem på middag. Ja, vi bjöd dem på middag inte gjorde middag av dem om det kunde uppfattas så. Rätt så bra värdar är vi.

Sen var det risallablabla och kortspel, skratt och spring. Massa skoj med andra ord!

Innan dess var jag ute och körde lite på halkbanan. Det är vägen upp till oss det. I 40 km åkte jag ner på sträckan som annars brukar ta tio minuter att köra. Tog mer tid idag vill jag lova. Sen upp på gudsonens lilla väg som gjorde min bli till en orm. Jag upprepade melodiskt "nej nej nej nej nej nej" varje gång jag trodde jag skulle åka i diket men klarade mig oskadd fram och lämnade julklappen. Den var föresten grym like hell! Han sket totalt i omslagspappret och kastade på sig klossarna. Jag är bara för grym på bebisar alltså.

Ja, nu fick ni ett sådant där tråkigt inlägg utan bilder men du läste hit i alla fall och det måste ju ha intresserat dig lite då? Ska fixa ett kort till min kamera så jag ta mer än tre bilder varje gång.

Annons

Annons