BMI

Jag har funderat på det här med BMI och fetma vid graviditet. Har också läst en hel del på nätet om det. Läser tråkigt nog om många som blivit riktigt illa behandlade av barnmorskor pga deras övervikt.

Annons

Annons

Jag hade vid inskrivningen ett BMI på 42. Det är farlig fetma enligt BMI-tabeller. Jag hade då precis gått upp 10 kg på bara några månader. Vid nästa vägning hade jag gått ner två kilo och mitt BMI var då 41. Sedan inskrivningen har jag nu endast gått upp 3 kg och jag är i vecka 31 och väntar tvillingar. Så då har jag alltså gått ner rätt bra i rent fett.

Jag har haft turen att möta barnmorskor som varit väldigt empatiska och ingen har kommit med kommentarer om min övervikt som gjort mig ledsen. Jag har haft fyra barnmorskor hittills! Den första jag träffade var en sommarvikarie. Sen kom ordinarie bm. Sen flyttade jag och fick ännu en ny bm. Hon skulle dock precis byta arbetsplats så nu har jag min fjärde och hon är faktiskt den jag gillar mest. Det enda någon sagt om min övervikt är att jag måste göra ett glukostest för att se så jag inte har graviditetsdiabetes. Och det gör man tydligen på oss med högt BMI. Annars har de varit väldigt hänsynsfulla. Men jag har läst att många överviktiga tycker det är tråkigt att inte ha den fina, runda typiska gravditetsmagen. Jag har sån mage.  Jag tycker inte att jag ser så tjock ut alls. Och mina vänner säger att det bara är magen som blivit större och annars ser jag normalviktig ut. Konstigt det där. Kanske ska man inte stirra sig blind på just BMI. Jag ska absolut fortsätta leva sunt och äta rätt både nu under graviditeten och efter förlossningen. Jag ska ta itu med vikten på riktigt då jag fött mina två små. 🙂

Annons

Annons