Första Ultraljudet..

Häromdagen var jag på inskrivning hos Barnmorskan och idag så hade jag läkarbesöket inbokat… Jag hade fått info av en kompis (rutinerad fyrbarnsmamma) att jag förmodligen skulle få göra ett (vaginalt) ultraljud så när läkaren frågade om jag fått gjort nåt ultraljud svarade jag snabbt: – Nä, men det tänkte jag att jag skulle få göra idag…   Läkaten sa: – Jamen, då gör vi det… Jag har aldrig varit så snabb nån gång, studsade upp från stolen och var på väg attslita av mig byxorna…,när jag är på väg att slita av mig slår det mig att jag kanske borde fråga om han skulle göra vaginalt ultraljud eller "vanligt".. Ställde frågan och fick till svar att vi skulle börja med att kolla ultraljudet via magen. Jisses vilken tur, läkaren svarade verkligen i grevens tid för sekunden efter så hade nog mina brallor legat på stolen…, och jag hade stått byxlös inför läkaren och min förvånade sambo..

Annons

Annons

Det var iaf en upplevelse att få se pyret på riktigt, se lill-hjärtat som pulserade, hur h*n rörde sig.., känslan och att få SE att det faktiskt finns NÅGON därinne var ENORM..  Tror tom att sambon fick en känsla av att nu "är det på riktigt"…

Eftersom jag närmar mig 40 så ökar ju riskerna med att det kan vara nåt kromosomfel på barnet… Läkaren skriver, på begäran av mig,  en specialvårdsremiss så att vi kan åka till Umeå för att göra NUPP-test i mitten på juli.. Efter NUPPen tar vi i sådana ställning till om fostervattensprov skall göras eller inte.. Men, jag och sambon velar hela tiden om hur vi egentligen ställer oss till detta med fosterdiagnostiken… Vill vi egentligen veta? Nåja, vi har ju några veckor till på oss iaf…

Annons

Annons