sjukhusvistelse igen

Jaha 2 månader efter förlossning blir vår älskade dotter förkyld och så dålig att jag känner att en läkare måste titta på henne. I fredags kväll åkte vi in till akuten, då hade hon spytt upp rejäla spyor de senaste två måltiderna, hade feber och såg riktigt hängig ut.

Annons

Annons

Läkarna vill ha kvar oss över natten och ge henne lite näsdroppar och så ska hon få inhalera syrgas och adrenalin, vilket ska vidga hennes luftrör. Det ska hon få var 3e timma hela natten. 

Jag blir tokig av att ligga inlagd på sjukhus, tiden går så långsamt och så får man se och höra så mkt otrevligt.  Men får hålla ut då jag är orolig för lilla Alexandra. 

Alexandra tyckte det var riktigt skönt och rolig med syrgas ångorna hon får andas in. Och hon ler och skrattar åt det mesta som läkarna gör med henne, lilla charmtrollet där.

På lördagen går hon en panodil mot febern och strax därefter bestämmer hon sig för att hon ska lyckas vända på sig från rygg till mage. Och det gör hon oxå där i sängen, dessutom två gånger i rad.  

Läkarna lyssnar på hennes lungor på lördag eftermiddag och tycker att vi ska stanna kvar en natt till och ge henne syrgas var 4e timma. Så äntligen på söndag förmiddag när läkarna kollar till henne igen så tycker de att vi kan åka hem. De har konstaterat att hon låter bättre och att hon gått upp i vikt trots alla spyor. 

Jag är kluven, både glad för att slippa sjukhuset, men orolig eftersom hemma kan ingen läkare kolla henne med jämna mellanrum och konstatera att hon är ok. De skickar hem oss och ber oss vara uppmärksamma på om hon blir febrig och hängig igen. Annars får vi anta att hon klarar sig.
Det är sjukt jobbig att vara så här orolig, jag hoppas jag kan släppa min oro lite snart. Jag får nämligen alldeles för lite sömn och är på helspänn hela tiden, så fort hon hostar blir jag livrädd och ännu värre blir det när hon spyr. Dessutom oroar jag mig numera även för om hon är hängig så fort hon sover en stund…

 

Annons

Annons