Spara smart åt barnen

sprara_till_barnenAtt spara pengar handlar om att man avstår från konsumtion idag för att man ska kunna göra något annat imorgon. Det låter enkelt. Men när termer som aktieindexobligationer, räntefonder och realränteplaceringar dyker upp så känns det inte så enkelt längre. En viss antydan till huvudvärk kan till och med smyga sig på. Vi har tagit hjälp av vår vän Ylva Yngveson, chef på FöreningsSparbankens Institut för Privatekonomi, för att reda ut begreppen och få hennes goda råd.

Alla har inte möjlighet att spara

Till att börja med vill jag säga att jag förstår om många drabbas av prestationsångest när ylva yngvesonman börjar att tala om sparande. Många har helt enkelt ingen möjlighet att spara.

– Då ska man tänka på att man i första hand ska leva här och nu. Det viktigaste är att man klarar vardagen och att man får en vettig tillvaro. Det är ingen huvuduppgift för föräldrarna att se till att barnet har ett kapital när det blir större, även om det kan vara till stor hjälp, säger Ylva Yngveson.

Långsiktigt och kortsiktigt

Sparande kan huvudsakligen delas in i två typer. Det finns det kortsiktiga sparandet som man kommer att använda inom några år till cyklar, hockeyutrustning med mera. Sen finns det långsiktigt sparande som barnet kan använda när det blir större till bostadsköp, körkort, studier eller liknande. Om man har möjlighet kan det vara bra att spara både kortsiktigt och långsiktigt.

Om kortsiktigt sparande

För det kortsiktiga sparandet rekommenderar Ylva Yngveson i första hand korta räntefonder. En räntefond placerar pengarna i räntebärande papper så som obligationer och statsskuldsväxlar. Korta räntefonder placerar i värdepapper med genomsnittlig löptid kortare än ett år.

– Jag tycker korta räntefonder är alldeles utmärkta som sparform när man vill ta så liten risk som möjligt. Ett annat alternativ är att hitta ett vanligt bankkonto med hygglig ränta på, säger Ylva Yngveson.

Vad är då för- och nackdelarna med räntefonder och vanliga bankkonton?

– En kort räntefond bör på några års sikt ge lite bättre ränta. Riskerna är inte så stora med korta räntefonder men om räntorna skulle gå uppåt, snabbt och mycket, så kan de tillfälligt falla i värde. Men de kommer igen snabbt, inom någon månad eller två. De är nästan lika riskfria som ett bankkonto. Du har dock ingen insättargaranti på en räntefond. Insättargaranti är en statlig garanti som bankerna betalar en slags försäkringspremie för, vilket innebär att om det skulle hända en bank något så är man alltid garanterad att få ut de pengarna man har på sina konton i banken, upp till 250.000 kronor.

Ska sparkontot stå i barnets namn?

– Jag tycker inte det, om man ska spara till en cykel eller liknande. Det finns ingen anledning. Pengarna är ju ändå tänkta att användas under uppväxten.

Om långsiktigt sparande

– När det gäller sparande på 15 till 20 års sikt så tycker jag man bör fundera om man inte ska komma åt den högre avkastningen som aktiemarknaden troligtvis kan ge. Den bör ge bättre avkastning på lång sikt, bättre än vad räntemarknaden kan ge, annars kan ju aktiemarknaden inte attrahera riskkapital. Så det finns en inneboende drivkraft i detta. Då gäller det att minska sitt risktagande genom att sprida sparandet både vad gäller branscher och länder och över tid. Det är lättare att placera pengarna i aktiefonder, än i enskilda aktier, för att slippa bevakning och hantering av värdepapper men också för att få riskspridningen. Med aktiefonder kan man också spara regelbundet. Det går också att spara i s k blandfonder, där man blandar ränte- och aktieplaceringar, om man vill känna sig lite säkrare. Men en renodlad aktiefond borde ge högre avkastning än en blandfond på så pass lång tid. Men tänk på att det aldrig finns några garantier.

Vilka andra alternativ finns det för ett långsiktigt sparande?

– Man kan också placera pengarna i aktieindexobligationer för att ha lite större trygghet. Det är obligationer i grunden men dess avkastning placeras på olika aktiemarknader. Om marknaden där pengarna placeras går upp så får man en viss del av den ökningen. Då har man möjlighet att ta del av vinsten från en aktiemarknadsutveckling samtidigt som man alltid har pengarna kvar om aktievärdet sjunker. Fallrisken har man tagit bort. Det enda som kan hända är att man missar avkastningen.

Hur är det då med vanliga obligationer?

– Obligationer tycker jag inte alls att man ska gå in i idag. Det pratas om att det är dags att binda bolånen och det beror på att man tror att räntorna är låga och förväntas stiga. I det skedet ska man absolut inte binda en placeringsränta. Om det är så att räntorna går upp har man ju låst sig på en låg nivå. Det man kan fundera över är realränteplaceringar, t ex i realräntefonder. Riksgäldskontoret och fondbolagen har den typen av placeringar. Man får en viss ränta utöver inflationen. Då har man inte låst sig på en fast ränta. När inflationen går upp går också räntan upp.

Ska man spara i barnets eller föräldrarnas namn?

– Om man sparar långsiktigt i sitt eget namn, vare sig man är förälder, morförälder eller farförälder, behöver man komplettera med ett testamente så att pengarna i alla lägen kommer till barnet. Jag tycker det är bra om pengarna finns hos givaren så länge som möjligt egentligen. Bara för att gåvoskatten är borta behöver man inte ösa pengar över barn och barnbarn utan att tänka sig för. Det kan vara trevligt att spara en del i barnet namn, men man ska vara medveten om att barnet kan göra vad det vill med pengarna när det blir myndigt. Därför kan man som mor- eller farförälder spara i eget namn och föra över pengarna vid ett lämpligt tillfälle, som antagligen är senare än 18-årsdagen. Att spara i barnets namn kan också få bieffekter av olika slag. Inkomst av kapital och förmögenhet påverkar nämligen olika bidragssystem, t ex bostadsbidrag. I vissa fall kan gåvor till barnbarnen därför påverka barnfamiljens ekonomi negativt. När barn
et sedan själv flyttar hemifrån riskerar det att bli utan bostadsbidrag om det finns en summa pengar sparade. Det kan vara tufft att klara sig utan det, om man studerar till exempel. Det finns också en risk att en vårdnadshavare efter en separation har en annan inställning till vad barnets pengar ska användas till än man själv och barnets andra förälder har.

Är det något annat man bör tänka på?

– Det viktiga är väl att man kommer igång och sätter in pengarna så att de förräntas så snart som möjligt. Det är bäst att göra det med automatik så att man inte behöver flytta över pengarna varje månad. När det gäller det långsiktiga sparandet kan man successivt överföra pengarna till mindre riskfyllda placeringar ju närmare gåvotillfället man kommer.

Hur mycket bör man spara?

– Ganska många föräldrar sparar hela barnbidraget. De har kanske nyss fått barn och tänker: "Oh, vi sparar hela barnbidraget – vi klarar oss så bra ändå". En väl så generös inställning men det är väldigt mycket pengar att spara, speciellt om man betänker att 20 procent av Sveriges vuxna befolkning inte har en enda krona i sparat kapital. Att spara 1.050 kronor per månad är i det perpektivet väldigt mycket pengar. Ta inte i för mycket. Det är bättre att spara en lagom slant så man vet att man klarar sig i vardagen. Det är ju meningen att barnbidraget ska vara till barnens uppehälle också.

Vilka rekommendationer kan du ge till dem som har svårt att spara till barnen?

– Det är ju sånt köptryck nu för tiden. Det ska vara nya prylar hela tiden. Man ska själv vara medveten om hur man vill ha det och inte bara följa med strömmen. Man behöver få kontroll över pengarna, vart de går och vart man vill att de ska gå. Först då kan man kanske skapa ett utrymme för sparande. Det finns ju många ensamstående föräldrar som har svårt att få pengarna att räcka överhuvudtaget. Att spara till barnet kan inte bli ett självändamål – man måste ju leva här och nu. Försök att få till ett sparande för hela familjen istället. Det viktigaste är att familjen har en bra grund att stå på och inte är för sårbara. Det kommer ju barnet till nytta också. Det behövs alltid en buffert för oförutsedda händelser och för att kunna göra någon extra grej ibland. Det gör tillvaron lite mer lätthanterlig och man mår säkert bättre om man kan minska antalet källor till oro.