Så går inskolningen till

Förskolelärare Rina AnderssonRina Andersson
Utsträckta armar och hjärtskärande skrik. Att skola in sitt barn på dagis är ingen lek. Förskoleläraren Rina Andersson delar med sig av sina erfarenheter och ger tips och råd till dig.
Att börja på förskola är en stor omställning för barnet, svår också i många fall. Det kan även vara en smärtsam omställning för föräldrarna. Därför är inskolningen en viktig tid för att både barn och föräldrar. Barnet ska lära sig att känna sig tryggt i den nya miljön, tryggt med de nya människorna och tryggt med att vara utan mamma och pappa. För föräldrarna läggs grunden för samarbetet med personalen. Även föräldrarna ska känna sig trygga med att lämna bort sitt barn till någon annan.
Hur inskolningen går till varierar mycket mellan olika förskolor. En del har två veckors inskolning medan andra har tre veckor. Det varierar också hur många dagar barnet är på förskolan innan föräldrarna lämnar det första gången, när det får sova middag första gången och så vidare. En del förskolor gör hembesök innan barnet börjar, andra inte.
Rina Andersson är pedagog och enhetsansvarig på förskolan Strandrågen i Hässelby i västra Stockholm. Hon berättar att inskolningen hos dem vanligen sker under två veckors tid. Den första dagen träffar föräldrarna och barnet, under cirka en halvtimme, den pedagog som ansvarar för inskolningen. Nästa dag är de där en timme och sen ökar man tiden successivt. Efter några dagar får de stanna kvar över maten. I början av andra veckan får de stanna kvar över vilan och i slutet av andra veckan är de kvar hela dagen. De första dagarna är föräldrarna med barnet på förskolan, sen får de gå iväg kortare stunder tills de inte alls är med längre.
De första dagarna när föräldrarna är med barnet på dagarna är det viktigt att de visar trygghet och entusiasm. De ska vara närvarande men passiva och inte delta aktivt.
– Vi ska locka och locka och föräldrarna ska vara passiva. För om de är roliga är det mycket roligare att leka med dem än med en ny människa som man aldrig har träffat. Då blir det fel. Då tror och tycker barnet att pappa eller mamma ska vara med varje dag, förklarar Rina.
Hon förklarar också pedagogens roll under inskolningen.
– Vi ska vara öppna och låta det få ta tid. Vi försöker etablera en bra kommunikation med både föräldrar och barn. Vi ska visa trygghet och att vi låter barnen komma till oss. Vi pushar oss inte på dem. Vi hämtar inte barnet hos föräldrarna. Föräldrarna ska lämna barnen till oss. Barnen ska veta att det är ok att mamma eller pappa kan lämna dem till oss.
Nyckeln till en bra inskolning är att man som förälder är tydlig, konsekvent och visar trygghet. Att föräldrarna är osäkra och velar fram och tillbaka när de ska lämna barnet är, enligt Rina, ett vanligt fel.
– Det måste vara ett tydligt avsked: ”Nu är det så här – pappa måste gå och jobba och det är helt ok. Ha jättekul, så kommer jag och hämtar dig sen”. Och att man sen går och inte står kvar och upprepar det. Var klar och tydlig och visa att du står för det. Annars lär sig barnet att om det skriker så kommer pappa tillbaka. Man får inte smyga iväg för att undvika gallskriket. Barnet blir oroligt och vaktar mer. Då kan han eller hon inte slappna av.
Självklart kan det kännas jättejobbigt inombords men man måste som förälder vara en förebild som visar att det är tryggt att vara på förskolan. Även om man som förälder är nervös så måste man hålla god min och vara lugn och trygg.
– Oftast lugnar barnet sig efter ett tag och gör det inte det så ringer vi. Som förälder kan man antingen gå runt hörnet och så stannar man där till man hör att barnet lugnar ner sig lite eller så åker man hem eller till jobbet och ringer när man kommer fram, säger Rina.
Vem som skolar in barnet spelar ingen roll.
– En del har med sig både mamma, pappa och mormor. En del har olika dagar eller olika veckor. Det är dock viktigt att alla gör på samma sätt.
Det är en bra idé att i god tid förbereda barnet på vad dagis är och innebär. Läs en bok som handlar om dagis. Då blir barnet ofta väldigt nyfiket på hur det är att gå på dagis. Men det finns många andra sätt att förbereda barnet också.
– En del kommer hit en liten stund och hälsar på innan de börjar. Då får de se oss och miljön innan. Man kan också prata om förskolan innan. Berätta att det är roligt att vara på dagis, vad man gör på dagis och att det finns många kompisar att leka med. Då förbereder man dem lite, allt blir inte nytt. Då vet barnet att det finns bilar på dagis som han eller hon kan leka med, att det finns sandlåda och rutschkana. Prata om det på ett positivt sätt.
Alla barn är olika. Vissa anpassar sig snabbt och enkelt medan det tar längre tid för andra. Omställningsprocessen är inte så lätt och måste få lov att ta den tid som krävs.
– Vi har haft barn som gråtit i flera veckors tid. Och som har suttit i sin vagn och haft sin napp och sin kudde eller docka. Man får sakta ner på det. Det får ta den tid det tar och föräldrarna måste också vara beredda på att det inte går att, efter två veckor, bara säga att nu ska jag jobba åtta till fem. Inskolningen är ju längre än två veckor även om man kan gå tillbaka och jobba. Man får vara beredd på att finnas till hands så att vi kan ringa efter dem. Sen får vi som pedagoger se till att inte stressa på barnet, utan få låta det vara ledset. Det är okej.
En amerikansk undersökning visar att den svåraste perioden för inskolning är i åldern 1 ½ – 2 år, det vill säga under den perioden som de flesta i Sverige skolar in sitt barn.
– Ibland är det lättare med de mindre, de som är runt ett år. De är lättare att roa och de är lättare att få uppmärksamhet från. Tvååringarna är medvetna om att pappa kommer att försvinna. Men det är nog olika. Och en del tvååringar är vana att leka med andra barn. De bryr sig inte lika mycket om var pappa eller mamma är. Personligen ser jag ingen större skillnad, säger Rina.
Ibland kan barnet anpassa sig förvånansvärt enkelt. Allt är jättekul och det gör inget att pappa eller mamma går för allt är så nytt och spännande. Men när det har gått en månad är det inte lika kul längre. Den så kallade smekmånadsperioden är över. Då blir barnet ledset och gråten kommer.
– Det är ganska vanligt. En del har det jobbigt hela första månaden och för en del kommer det efter en månad eller två. Men det är ändå helt naturligt att det kommer. Förr eller senare måste det komma ut. Det är mer konstigt om det inte gör det.
Avslutningsvis, händer det att inskolningen är så svår att föräldrarna väljer att avbryta den?
– Det vet jag inte. Det har jag inte ens hört talas om. Och det gör nog inte processen lättare. Då blir det nästan värre istället, nästa gång. Jag vet ingen som har gjort det.

Annons

Annons

Annons

Annons