7 veckor kvar!

Äntligen!

 Nu har jag slutligen fått min bebislängtan! Inte så att jag inte har velat ha barn, men allt har varit så overkligt och distanserat i huvudet sen den där dagen i mars. Att jag har behövt ändra på hela mitt liv för någonting man inte kan se eller ta på har varit en pärs.  Som att jag har haft nån mystisk sjukdom som har hindrat mig ifrån att leva mitt liv.  

Men nu ser jag äntligen ett ljus i slutet av denna tunnel av graviditet! Jag tror det utlöstes när jag för några dagar sedan tog emot mina första babyprylar.

Eftersom allt har varit så overkligt har jag inte införskaffat mig nånting förrän nu. Det har varit som att kliva in på fel avdelning på affären de gånger jag har försökt förmå mig själv att köpa något till bebisen. Men nu när jag fick spjällsäng, leksaker och massa små bebiskläder av en släkting så var det som att jag vaknade upp. Äntligen kan jag se framför mig hur jag kommer att få hålla om mitt egna barn på riktigt! En liten mini-jag att gosa med.

Så nu längtar jag som bara den!

Längtar efter att få träffa min lilla ängel.

Längtar efter att slippa ha ont överallt.

Längtar efter att få bli mig själv igen.

Längtar efter att få min egna familj.