Det är en förälders skyldighet att vara stolt över sitt barn!

Små rutiner som kan tyckas vara småskit i vardagen. Små saker som är en uppgift.

Små uppgifter ska ett barn ha. Hur små de än är för oss så är det ovärderligt för ett litet barn att få vara den som har "ansvar" för något, känna sig behövd och en del i den fungerande familjen.

Det är rätt bra om vi föräldrar kommer ihåg små rutiner och håller dem. Inte gör dem själv bara för att det går snabbare.

Ville berätta om två av de små "uppgifter" vi har här hemma. Lillprinsen N följer med mig ut i stallet på kvällen. Hästarna ska ha kvällsmat och två av dem stallas in för natten. Det börjar med att ta på sig overallen. Jag kan säga att aldrig någonsin har den påklädningen varit jobbig. Just den stunden då vi tar på oss utekläderna är ljuvlig, inte ett nej så långt ögat kan nå. Han vet vad vi ska göra.

Vi går över gårdsplan och sista biten bär jag N för det är vattenansamlingar utanför stalldörren. Vi öppnar dörren och uppgift ett kommer. Lamporna i stallet ska tändas. Det är en knapp och den knappen är Ns uppgift. Han vet och sträcker ut det lilla fingret redan flera meter från väggen.

Då han gjort det så sprids ett leende när lamporna blinkande tänds en efter en.

Det som sker sen är lite olika. Om vi strör spån så går han med sin lilla spade och sprider ut det tillsammans med mig, samma med mockning. Han kämpar på och hänger på det han vill. Sen hämtar jag hö. Han stannar då i det upplysta stallet medans jag ger mig in i mörkret sjungande (elen är sönder i halva ladugården. Vi har stallet på ena sidan av den stora byggnaden)

Vattnet fylls på i mjölkrummet och då står han oftast med mig där inne och kollar in någon cool spindel eller de kvarvarande apparaterna från tiden då det var massa kossor där. Ja, sådant där spännande.

Sen hämtar vi in hästarna och slänger pussar på dem och önskar dem godnatt. Han släcker lampan (forfarande uppgift ett) och vi går ut.

Här kommer uppgift två. Jag stänger igen den tunga stalldörren men där är en liten järnspärr som ska sättas i rätt spår. Den är hans uppgift! Och han gör det galant! Sen torkar han nöjt händerna mot varandra och siktar in sig mot huset.

Hans underbara och stolta ansiktsutryck är obetalbart. Han gör nytta och han känner sig behövd. Ett barns stolthet över sig själv är en förälders belöning tycker jag. Man ska vara stolt över sina små! Det är en förälders skyldighet!

Varje unge ska få känna sig behövd!