Chocken!

Ja då har man skaffat sig en liten sidan nu då där man känner att man kan skriva av sig lite och där det finns folk som kan förstå och läsa vad man skirver om…

Annons

Annons

Men jag ska ta allt från början.

Det hela började med att min mens kom som vanligt så jag tänkte inte mera på det men månaden efter i Mars så väntade jag och väntade jag dag ut och dag in på att mensen skulle komma…

Men den kom inte och 1 vecka försenad blev till 3 veckor men jag hade mina mens symptom som jag brukar ha som svullen mage ömma bröst och illamående.

Pratade med min syster dom har en dotter på 2år snart och frågade henne lite och hon sa till mig att *du borde nog köpa ett test och kolla för jag tror att du är gravid eftersom din mens är försenad så mycket*

Jag sa till henna att jag skulle köpa ett test och kolla men jag var verkligen tvär säker på att det skulle visa negativt då jag har sagt att jag inte skulle skaffa barn förrens jag var 25. Så jag gick till apoteket och köpte ett graviditetstest och gick hem och gjorde det och min syster var med.

Jag kissade på stickan och la den på handfatet för att vänta och se först så visade den inget så jag tänkte att det kommer att visa negativt det stod att man skulle vänta 5min på att få ett svar så jag väntade och väntade till slut så kommer min syster ut ur badrummet med ett leende på läpparna och säger att det är posetivt. Jag känner hur kallsvettig jag blir och tror först att hon skojar med mig ås jag går för att kolla och mycket rikigt det var postivt.

Jag fick världens chock jag blev kallsvettig började på illa blev yr i huvudet och tänkte nej detta kan bara inte vara sant. JAg rinde till min sambo direkt för att berätta detta och hans rekation var inte så farlig som jag trodde att den skulle vara han sa bara *det visste jag redan för du har ju alla symptomen* så han tog det mycket bättre än vad jag gjorde.

För jag hade tänkt att jag skulle plugga färdigt först men det blev inget med det så nu är jag gravid men det tog nästan en vecka innan jag fattade att det var sant och innan chocken la sig för mig. När väl det hade klagt sig så började jag fatta att jag verkligen var gravid och den lille är så välkommen så för att jag och min sambo har alltid sagt att blir jag gravid så är det meningen att i ska ha bebisen.

Så nu har jag gått 13veckor idag och varit på inskrivning och deb lille mår bara bra men detta har avskräckt mig från att bli gravid igen då jag har varit inlagd och mått väldigt dåligt men nu börjar jag må bra igen och vi längtar everkligne efter det lilla livet som är beräknat till den 26 November.

Men sen ja blev gravid och vissa av mina vänner ficka reda på det så har vissa dragit sig tillbaks och pratar inte ens med mig längre och hälsa inte ens medans det finns 2 vänner dom jag har kvar som verkligen har stannat som verkligen frågar mig om graviditeten och stöttar mig till 100 procent.

Så det visar ju bara vilka som verkligen är ens vänner och för dom som inte ens pratar med mig längre efter  att dom fick reda på min graviditet är inga rikigta vänner och det är ingen ingen ide att dom kommer sen efteråt och säger förlåt dom har redan valt..

Jag är nöjd med mitt liv nu och börjar vänja mig vid att vara gravid och magen börjar växa så den går inte att dölja längre.Men det är spännande i varje fall att se sin kropp förendras.

Ha det bäst alla…

 

KRam på er

 

Annons

Annons