Föda är som att bajsa!

En uppseendeväckande titel, absolut. Men ta den på allvar!

Annons

Annons

Jag ser hellre att detta påstående förvånar Dig nu, idag, än när det är dags för Ditt barns födelse!

Ekvationen är dock inte helt sann, så låt mig förtydliga…

När jag födde mitt första barn så kanske det kom avföring eller så kom det ingen avföring, jag vet inte! Jag minns det sommardygnet i detalj, men när det kommer till just krystandet så vet jag en enda sak:

Jag var rädd att jag bajsade. Det kändes absolut som om jag gjorde det.

Så låt oss omformulera titeln till

Att föda vaginalt = Känns enligt mig som att bajsa

Jag bad om att få kila på toaletten otaliga gånger men ingen av barnmorskorna hade sinnesnärvaron att förklara att det var barnet framfart som kändes precis som… ja du vet! Någonting annats framfart…!

Skit också, säger jag bara,  att jag inte visste det då!

Kanske hade min förlossning gått snabbare? Kanske inte. Men jag vet att jag hade känt mig mindre generad, mindre ängslig inför sjukhusets personal.

I sommar är det dags igen. Mitt andra barn är beräknat att födas samma vecka som min dotter fyller fem. Barnet är en välsignelse och en gudagåva (säger ateisten), värd sin vikt i någonting långt mycket bättre än guld. Men det kommer kännas som att det är bajs som kommer och det är jag iallafall beredd på. Är Du?

Smärtan minns jag ingenting av, inte såhär fem år i efterhand. Tröttheten var det värsta och det jag ångrar mest. Jag hade gått åtta dagar över tiden och börjat låta dygnet vända på sig lite hur det ville. Så mitt andra tips är att Du ska sova så mycket Du bara kan tvinga Dig själv till när det närmar sig beräknat datum. Närsomhelst kan vattnet gå och då hoppas jag att Du är utvilad!

Annons

Annons